friheten
Det är så konstigt att man kan tänka så himla mycket på något utan att faktiskt tänka på det alls. Eller snarare att tänka väldigt mycket på något utan att veta vad det faktiskt är man tänker på egentligen.
Hela sista terminen i gymnasiet har jag, och alla jag känner som befunnit sig i samma situation, haft ett glasklart mål i sikte; studenten.
Åh vad vi längtat efter sommarlovets härliga tröst efter månaders slit; åh vad vi drömt om hur skönt det skulle bli. Det var nästan det enda vi tänkte på, det enda vi pratade om, det enda vi såg. Vi kunde känna friheten kalla på oss, och vi kunde knappt bärga oss till den dagen faktiskt kom.
Väntan kändes oändlig. Jag vet inte hur många gånger vi i ren frustration utbrast någonting om hur otroligt det var att vi inte var där än. Hur kunde det vara fem månader kvar? Tre månader? Fyra veckor? Åtta dagar? Det tog aldrig slut...
Och sen gjorde det det. Studenten kom och längtan var över. Solen lyste i våra trötta ögon. Eufori.
Efter att hysterin lagt sig, och innebörden av det som kommit sakta börjat sjunka in, var det som att gå in i en vägg. Från en dag till en annan var man plötsligt där; i sommarlovet. Men det är inte sommarlov, det är något annat... Den trygghet lovet alltid fört med sig saknas på något sätt...
Det är inte sommarlov, det är frihet. Visst visste vi om att det skulle vara så. Vi visste det och vi längtade efter det, men ingen av oss visste nog vad det faktiskt innebar. Det är något helt nytt, fantastiskt, läskigt, stort och underbart. Något vi aldrig upplevt förr; åtminstone inte på ett så pass medvetet sätt som nu.
Plötsligt finns det inga egentliga måsten eller plikter, ingenting att komma tillbaka till, ingen säkerhetslina eller flytväst. Det är som att flyta ut på ett öppet hav; det är upp till dig nu, det är bara du som bestämmer vad som ska, eller inte ska, hända.
Ingen förberedde oss på det här. Efter en livstid i skola är det svårt att tänka sig något annat, att se världen som den är, att förstå vad man ska göra. Vi vet ingenting annat, jag vet ingenting annat... Det där andra har alltid varit någon slags ouppnåerlig önskedröm. En slags gemensam fantasi man muntrat upp sig med när man legat där i ett hav av uppgifter som ska göras, böcker som ska läsas och uppsatser som ska skrivas.
Visserligen har jag en plan, men den är inte mer eller mindre legitim än något annat man kan göra. Huvudet snurrar; beslutsångesten kurrar i magen. Allt bara flyter ut. Är det såhär det är? Är det så här alla har det? Hur ska man kunna leva med att man inte kan göra allt? Eller kan man det? Var ska man börja? Hur är det meningen att jag plötsligt ska styra mitt egna liv när jag aldrig fått göra det förr?
Friheten är kommen, frågan är bara, vad fan gör vi nu?
domen
Tjock, nästan elektrisk, kändes luften i klassrummet där vi satt och väntade på att få gå in i rummet bredvid för att få reda på hur det gått för våra gymnasiearbeten.
Det tog tid. Folk pratade jättelänge därinne. Vi därute blev rastlösa, nervösa. Ingen kunde sitta still.
Dörren smälldes upp och ut kom en av mina närmsta kompisar, dränkt i tårar. Mitt hjärta brast lite för hennes skull. Helvete. Det gick dåligt. Stum var jag tvungen att gå förbi henne då det var min tur; fastän jag bara ville trösta henne på något sätt.
"Sitt ner" sade min handledare kort. Tryckt var stämningen i det lilla rummet med mina två lärare. Handsvett började samlas i mina handflator. "Ditt arbete har fått betyget E". Lättnaden sköljde över mig, och fastän kritiken som följde sved en aning - då jag lagt ner min själ i det himla arbetet - kunde jag inte låta bli att le. Mitt samtal var kort, och snart satt jag ute bland de andra igen.
Jag satt kvar, som vanligt, då en av mina bästa vänner, T, är längst ner på listan. Jag vet att hon skulle göra det för mig vore rollerna ombytta, så jag har tagit för vana att göra det. Jag har inget emot att vänta.
Den oroliga stämningen steg för varje sekund. Efter en timme var det dags för den andra av mina tre närmsta vänner, A. Hennes samtal var långt. Jag ringde upp min första kompis och grät med henne över telefon. Det är så orättvist. Jag tyckte verkligen det - jag vet hur hon har kämpat.
För andra gången i mitt medvetande smälldes dörren till det lilla rummet upp. På riktigt? En till? Vad fan...
Med sammanbiten min samlade A ihop sina saker. Jag såg sorg och besvikelse i hennes ögon. Med telefonen i höger hand lyckades jag krama henne med vänster arm innan hon sprang iväg.
Fyfan... Jag förstår att hon inte vill prata om det. Fyfan... Fyfan vad jobbigt.
Mer tid gick, salen nästintill tömdes på mina klasskamrater. Tillslut var vi bara några kvar, och det T:s tur. Hon var nervös "Det kommer gå bra bro." hade jag lovat när jag kramat hennes hand för hundrade gången. "Det är okej".
T är duktig i skolan. Hon är min absoluta jämlike... Vi hjälper varandra hela tiden genom att dela anteckningar och så. Båda vill plugga lingvistik i höst.
Av någon anledning dog det högljudda samtal vi fört i klassrummet ut. Gråtdränkta utrop hördes inifrån det lilla rummet; hjärtat sjönk i bröstet på mig. ????
"Oj... Öh vi kanske ska börja prata igen." sade Jakob. Jag nickade till och började, smått chockad, att prata högt om vad som helst. Jag vet inte ens om jag sade något begripligt överhuvud taget. Vad fan?????
Dörren smälldes upp för tredje gången och rätt var det var så höll jag om min storgråtande kompis. "Jag klarar inte det här. Jag vill inte. Jag kan inte."
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle säga. Vi stod så ett tag tills jag samlade ihop hennes saker, tog henne i handen och gick. T grät hela vägen till tunnelbanan, fullständigt panikslagen.
Det ska inte vara såhär. Ingen ska behöva känna såhär. Jag har tre kompisar som just nu är livrädda. Livrädda för att de inte ska klara av det de måste göra. Livrädda för att de inte ska få en examen. Livrädda för att de inte ska få studera i höst.
Det är fel. Något i skolan har gått fel. Det kan inte vara möjligt att hela en individs framtid hänger på något hen i stort sätt måste offra allt för, för att klara av. Vad är det för jävla sätt? En vecka. En vecka har de på sig att komplettera det de behöver. Inom loppet av en vecka bestäms deras närmsta framtid. Alla har bestämt sig för att "ge upp" ett ämne på grund av det här. På grund av tidsbristen som uppstått i och med det oväntade F:et kommer tre personer sänka sitt snitt, då de inte kan genomföra kvarvarande examinationer i olika ämnen.
Jag menar inte att man inte ska få ge folk F; men de borde fan fått veta det innan. "Man vet om ifall man ligger i riskzonen", "Det finns alltid tid att fixa det". En vecka.
T hade varit så nervös innan att hon bett en av handledarna specifikt att läsa igenom hennes arbete och säga till om det var något hon behövde göra. "Nej men Gud... Det är jättebra. Du kommer inte få F, vad säger du?!". En vecka.
Mina vänner har fått Skolverkets kniv i ryggen. Hur kan det vara acceptabelt att sätta en sådan press på en människa? De vet nästan inte vart de ska ta vägen. Tilliten för lärarna, för skolan, flög ut genom dörren tillsammans med de tomma försäkrande ord de kommit med under hela läsåret. "Det krävs mycket för att någon ska lämna skolan utan en examen. Vi är här för att hjälpa er". En vecka.
För en timme sen fick jag det sorgligaste smset jag någonsin fått. "Min handledare kommer att vara på fucking semester medan jag inte kan börja på universitet för att jag är dum i huvudet". Jag blir så ledsen. Det är så fel på så många plan... Jag vet inte ens vad jag ska säga.
babel
Idag var jag och min klass på inspelningen av säsongens näst sista Babel på litteraturkursen.
Jag har vetat om att vi skulle dit i ungefär en månad, och nördig som jag kan vara blev jag mycket exalterad - jag älskar Babel! Litteratur är intressant; författare är fantastiska varelser. Och nog var det fantastiskt... Jag blev totalt slagen av hur mycket mina förväntningar överträffades.
Temat var Krim, och självklart var allas våran Henning Mankell den första gästen. Om än något långrandig tyckte jag att han framförde en och annan intressant poäng.
Nästa gäst var den nigerianske författaren och förläggaren Helon Habila, som bland annat varit med och grundat African Writers Trust: "a non-profit entity which seeks to coordinate and bring together African writers in the Diaspora and writers on the continent to promote sharing of skills and other resources, and to foster knowledge and learning between the two groups.". Även han pratade självfallet om Krim och hur han vill främja genren på den afrikanska kontinenten.
Sist men absolut inte minst var den tredje gästen; anledningen till att jag och många andra blev tagna med storm.
Margie Orford, Sydafrikas kriminallitteratursdrottning; min hjälte. Helt fantastisk var hon, när hon redogjorde för Sydafrikas våldsbrott som sociala strukturer med sina rötter i Apartheid-perioden; som en ond cirkel som aldrig tar slut utan aktivt tänkande. Orford greps, som student, år 1985 för att ha demonstrerat mot Apartheid-rörelsen och var tvungen att avsluta sina studier i fängelset.
Utöver att vara människorättsaktivist och välgörare är hon författare med särskild förkärlek till kriminallitteratur. Orford använder kriminallitteraturen som ett forum för att väcka uppmärksamhet till de tragiska öden som drabbar det stora antalet våldsoffer i Sydafrika; hon menar att den sortens brott är så pass vanliga att det växt fram en slags likgiltighet gentemot dem bland den Sydafrikanska befolkningen. Orford vill ge en historia till statistiken, och påminna folk om att de som fallit offer lämnat ett stort tomrum hos sina anhöriga; ett tomrum som aldrig riktigt går att fylla.
Något annat Margie Orford gör genom kriminallitteraturen är att uppmärksamma kvinnor och det strukturerade kvinnohat som föreligger de våldsamma mord som blir många kvinnors öden. Hon menar att kriminallitteraturen är en misogyn genre där kvinnan som offer används som ett medel för nöje; och att hon vill ändra på detta. I sin litteratur ger hon en röst till kvinnans roll samt de psykologiska aspekter som ligger bakom hennes tragiska öde. På så sätt ger Orford läsaren förståelse kring kvinnans roll som offer på grund av rådande strukturer (något som är ett verkligt problem) snarare än för att skapa en dynamisk och lättsåld (misogyn) nöjesberättelse.
Hon sa så mycket mer, Margie Orford, och jag ska tvinga alla jag känner att se programmet hon var med i. Det är sällan man får uppleva en person som talar så pass mycket till en som Margie Orford gjorde till mig idag. Hon var helt fantastisk, min nya idol... Jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i en av hennes romaner.
på andra sidan
Det småregnade när vi åkte till kyrkogården.
Väl där möttes vi av kyrkvaktmästaren. Han hade ställt urnan på en sten. Den var ganska stor; mörkgrön, och med guldiga bokstäver glittrade orden "Britt Eriksson 1929-2015" i ett vackert typsnitt.
Nervöst frågade vaktmästaren om hur vi ville göra. Snart ursäktade han sig, och kyrkklockorna började ringa.
Med varsin ros i handen gick vi på led bakom min faster. Vid gravstenen sade hon några ord. Jag såg mig omkring, på mina våtögda släktingar, och kände tårarna rulla ned för mina kinder. Pappa snyftade till någonstans höger om mig. Jag avskyr när han gråter.
Vaktmästaren hjälpte min faster hissa ner urnan i hålet framför min farfars gravsten. Blöta av regn och tårar gick vi fram och lade ner våra rosor. En efter en. Det blev jättefint. Två rosor sattes ned i marken bredvid stenen. I tystnad gick vi tillbaka till bilarna.
"Är det nu hon inte kommer tillbaka något mer från andra sidan?" Frågade min kusin. Nej, hon kommer alltid vara hos oss, tänkte jag utan att svara.
det lilla och det stora
Jag vet inte vad jag ska göra. Kommer jag någonsin kunna gå tillbaka?
Jag har kämpat emot detta så länge nu, viljan att sätta ord på känslorna för att låta bli att föreviga dem. För kanske, kommer jag nu aldrig kunna gå tillbaka. Aldrig kunna känna annat än såhär. Jag vågar typ inte det... Jag är så rädd att fastna.
Jag är så rädd. Det ligger alltid där i bakhuvudet, som en liten kliande sårskorpa jag råkar pilla upp i försöket att få det att sluta klia. Och så är såret vidöppet igen. Vidöppet och blödande rått.
Vad ska jag göra? Jag mår ständigt illa och jag är som fast i min egen kropp. Verkligheten är ett slag i ansiktet och skjuter stundvis igenom mig som chockvågor. Jag försöker få tiden att gå långsamt, verkligheten att stanna till lite innan den tar slut. Jag vill inte känna såhär men jag vet inte hur jag ska låta bli. Jag är fast i detta ständiga kretslopp med oändliga början och slut, information som skapas, strömmar och förtvinar. Men sedan är inte ens det evigt, och jag kan inte låta bli att känna sorg inför det.
Det känns som att jag sörjer en liten del av mig själv och att sorgeprocessen gått fel, fastnat någonstans på vägen i en äcklig cirkel av förtvivlan.
Jag kan inte låta bli att tänka att det här året gick fel. Vi hamnade fel någonstans på vägen - och jag väntar på att vakna upp och börja om. Detta drömlika djävulsår sätter alldeles för djupa spår i min själ. Jag klarar inte av det här. Det här var inte året min farmor skulle dö, jag skulle fylla 18 och ta studenten, börja plugga på universitet. Det här är inte det året. Det är fel, jag är inte berädd, jag är inte redo. Det kan inte vara såhär.
Ändå slängs jag ut, och jag är rädd. Rädd inför tiden, framtiden och allt som kommer gå förlorat. Rädd för att jag inte kommer vakna upp och inse att året vart en mardröm.
bort med ångest
I duschen stod jag när jag planerade detta inlägg; jag skulle skriva ett genomtänkt, genuint, inlägg om mig själv och världen.
Sedan insåg jag att det inte fanns någon handduk till mitt förfogande, och att inte bara min far utan även min faster och farbror satt i vardagsrummet utanför, framför Mästarnas Mästare.
Där och då släppte ångesten.
Ibland måste man helt enkelt sluta ta sig själv på så jäkla stort allvar. Ibland måste man smyga, naken endast iförd en hängselklänning, förbi sina släktingar och skratta åt livet och världen och hur fruktansvärt fantastiskt bizzart allting är.
Min mor kommer hem om 19 dagar - jag längtar så.
före vs. efter
Trollade lite i Photoshop...
Fixade skärpan på en bild som blivit suddig då fokus hamnat i bakgrunden (lol fail). Kände mig så jäkla sneaky haha, det blev ju inte jätteperf, men jag tror inte någon kommer märka något tbh, hiho.
Fixade skärpan på en bild som blivit suddig då fokus hamnat i bakgrunden (lol fail). Kände mig så jäkla sneaky haha, det blev ju inte jätteperf, men jag tror inte någon kommer märka något tbh, hiho.
Gränslandet mellan sovandes och vaken
Saknar Skottland.
Long time no blogg as one would say...
Tänker inte gå igenom allt som har hänt på de 12+ månaderna jag inte bloggat på då de enda som läser denna blogg är jag och möjligtvis Johanna - och båda vi vet redan all, så what's the point?
Har iaf insjuknat i inget mindre än körtelfeber, - mums.
Idag är första gången jag orkat sätta mig vid laptopen en längre stund (blir utmattad av att typ finnas, jag skojar inte); and so here I am.
En positiv aspekt på hela körtelfebergrejen är att jag har haft väldigt mycket tid att tänka mellan sovpauserna, dock är jag ju smått galen ibland - har ju feber och det är ibland svårt att urskilja tankar från drömmar och sömn från icke-sömn - så det blir lite skumt emellanåt.
Har i alla fall tack vare detta fått många idéer som jag verkligen skulle vilja genomföra, men inte har minsta energi för för tillfället. Istället sitter jag här och äter jordgubbskräm. Och när jag väl orkar göra något borde jag plugga - ugh.
Well, that's it for now. Kommer förmodligen börja blogga lite smått igen - I feel the stars have aligned -
lol.
bai
Tänker inte gå igenom allt som har hänt på de 12+ månaderna jag inte bloggat på då de enda som läser denna blogg är jag och möjligtvis Johanna - och båda vi vet redan all, så what's the point?
Har iaf insjuknat i inget mindre än körtelfeber, - mums.
Idag är första gången jag orkat sätta mig vid laptopen en längre stund (blir utmattad av att typ finnas, jag skojar inte); and so here I am.
En positiv aspekt på hela körtelfebergrejen är att jag har haft väldigt mycket tid att tänka mellan sovpauserna, dock är jag ju smått galen ibland - har ju feber och det är ibland svårt att urskilja tankar från drömmar och sömn från icke-sömn - så det blir lite skumt emellanåt.
Har i alla fall tack vare detta fått många idéer som jag verkligen skulle vilja genomföra, men inte har minsta energi för för tillfället. Istället sitter jag här och äter jordgubbskräm. Och när jag väl orkar göra något borde jag plugga - ugh.
Well, that's it for now. Kommer förmodligen börja blogga lite smått igen - I feel the stars have aligned -
lol.
bai
Jag är så jävla förvirrad
Alltså?????????
??
?
Vad är det här?
I don't even
What is this
Jag har jättemycket LOTR-feels och jag är jätteexcited inför The Hobbit.
Idag har varit en konstig dag, men jag träffade iaf Johanna.
Jag har nu suttit och pillat med en PowerPoint till en av mina fyra presentationer jag ska hålla innan terminen är slut.
Jag har alltså väldigt mycket just nu, men det är typ kul saker... which is nice, for a change.
Jag är så trött att jag faller sönder, jag ska nog sova nu...
Imorgon blir det Giselle och franskapluggande.
En kul grej är egna alfabet.
Godnatt
Idag har varit en konstig dag, men jag träffade iaf Johanna.
Jag har nu suttit och pillat med en PowerPoint till en av mina fyra presentationer jag ska hålla innan terminen är slut.
Jag har alltså väldigt mycket just nu, men det är typ kul saker... which is nice, for a change.
Jag är så trött att jag faller sönder, jag ska nog sova nu...
Imorgon blir det Giselle och franskapluggande.
En kul grej är egna alfabet.
Godnatt
WB Studio Tour Part 4 - The Chamber of Secrets
(blev inte nöjd med redigeringen men I do not have time nor ork)
Idag läste jag klart Submarine, den var helt okej... Jag tror dock nästan att filmen kommer att vara bättre, jag hoppas jag kan träffa Johanna imorgon och se den med henne då.Jag har inte berättat för pappa om The Hobbit än... kanske borde ta och göra det.
En fin färg är färgen gul.
Goodbai
Idag läste jag klart Submarine, den var helt okej... Jag tror dock nästan att filmen kommer att vara bättre, jag hoppas jag kan träffa Johanna imorgon och se den med henne då.Jag har inte berättat för pappa om The Hobbit än... kanske borde ta och göra det.
En fin färg är färgen gul.
Goodbai
oxford commas
Helgen var trevlig för Johanna var här, och vi fotade stjärnor, och sen blev det söndag, och då gick jag och Tove på södraloppis.
Jag köpte två tröjor, en jacka och ett The Beatles-pussel, som jag ska lägga med Jor.
Just nu snor jag Johannas spotify lite, för vi gjorde en spellista med svenska artister, som jag vill lyssna på (hehe), satte listan på Offline... hope it's ok bro.
Idag har jag mest lyssnat på bra musik och sovit - på bussar, och tunnelbano,r och matbord, och soffor.
Hade bara två lektioner, Tove var sjuk så jag och AM var själva, fast sen var Anna sjuk också så Zeineb var med oss. Vi tre satt och lyssnade på Wing och åt zatsumas (clementiner??), det var mysigt.
Imorgon åker mamma till Spanien, jag kommer att sakna henne, men jag ska se till att ta vara på ensamtiden (springa runt och skrika just because I can).
Ett bra ljud är hoppljudet från Super Mario.
C U L8R,
Just nu snor jag Johannas spotify lite, för vi gjorde en spellista med svenska artister, som jag vill lyssna på (hehe), satte listan på Offline... hope it's ok bro.
Idag har jag mest lyssnat på bra musik och sovit - på bussar, och tunnelbano,r och matbord, och soffor.
Hade bara två lektioner, Tove var sjuk så jag och AM var själva, fast sen var Anna sjuk också så Zeineb var med oss. Vi tre satt och lyssnade på Wing och åt zatsumas (clementiner??), det var mysigt.
Imorgon åker mamma till Spanien, jag kommer att sakna henne, men jag ska se till att ta vara på ensamtiden (springa runt och skrika just because I can).
Ett bra ljud är hoppljudet från Super Mario.
C U L8R,
yesssssssssssssssssssssssssssss
Det var jättefint i himlen när det var solnedgång vid tre, så jag - och alla andra i hela Sverige - sprang ut och fotade den.
Jag är sådär väldigt jättetrött just nu så ursäkta mina eventuella stavfel och min halvdana logik.
Um,
Jag vet inte när jag bloggade sist men det var - typ - ett tag sedan.
Lite har hänt (såklart) och lite har ändrats också.
Det har varit Halloween (vilket var najs), jag var i Barcelona och det var så bra att jag knappt ville åka hem, wah, jag målade mina skor silvriga och det var femtioårsjubileum av doctor who - vi dog hela bunten.
Och sen så är det knappt något kvar av skolan... vilket känns bra för jag känner att jag är typ ett nervsammanbrott ifrån en permanent skada på min tårkanal.
umumum...
Jag har börjat prata lite med folk jag aldrig borde slutat prata med igen. (what)
Imorgon ska jag till Johanna, jag har min DW-mugg där... jag saknar den. (Jag saknar henne också men det kändes orelevant då det är mitt standardtillstånd, i... livet).
Jag ska ha matteprov imorgon.
umumum,
På tal om ingenting så har det, i min hjärna, växt fram en otippad facsination(hur stavas detta ord???????) över övergivna ställen. Jag har googlat väldigt mycket, och jag vet att jag i alla fall måste besöka minst ett ställe i Tyskland, framför allt /ett/, särskilt, ställe som dykt upp på nästan alla sidor jag browsat på. Jag ska köpa en bok också. Om någon har lust att äventyra på en övergiven nöjespark med rostande karuseller och dinosauriestatyer med mig så får den gärna hänga på.
(Vad är kommatecken egentligen? Meh)
Sedan har jag också börjat spela schack, mot min dator... Det går inge bra; det står 3-0 (och då har jag kört och stängt av några gånger när jag förlorat så att statistiken inte skulle sparas).
Ett bra ord är ordet "scraaabble".
Nu ska jag sova.
Jag är sådär väldigt jättetrött just nu så ursäkta mina eventuella stavfel och min halvdana logik.
Um,
Jag vet inte när jag bloggade sist men det var - typ - ett tag sedan.
Lite har hänt (såklart) och lite har ändrats också.
Det har varit Halloween (vilket var najs), jag var i Barcelona och det var så bra att jag knappt ville åka hem, wah, jag målade mina skor silvriga och det var femtioårsjubileum av doctor who - vi dog hela bunten.
Och sen så är det knappt något kvar av skolan... vilket känns bra för jag känner att jag är typ ett nervsammanbrott ifrån en permanent skada på min tårkanal.
umumum...
Jag har börjat prata lite med folk jag aldrig borde slutat prata med igen. (what)
Imorgon ska jag till Johanna, jag har min DW-mugg där... jag saknar den. (Jag saknar henne också men det kändes orelevant då det är mitt standardtillstånd, i... livet).
Jag ska ha matteprov imorgon.
umumum,
På tal om ingenting så har det, i min hjärna, växt fram en otippad facsination(hur stavas detta ord???????) över övergivna ställen. Jag har googlat väldigt mycket, och jag vet att jag i alla fall måste besöka minst ett ställe i Tyskland, framför allt /ett/, särskilt, ställe som dykt upp på nästan alla sidor jag browsat på. Jag ska köpa en bok också. Om någon har lust att äventyra på en övergiven nöjespark med rostande karuseller och dinosauriestatyer med mig så får den gärna hänga på.
(Vad är kommatecken egentligen? Meh)
Sedan har jag också börjat spela schack, mot min dator... Det går inge bra; det står 3-0 (och då har jag kört och stängt av några gånger när jag förlorat så att statistiken inte skulle sparas).
Ett bra ord är ordet "scraaabble".
Nu ska jag sova.
doktor vem
Det var onsdag idag och jag var ledsen, likt andra onsdagar. Sedan märkte jag att BBC har släppt nya bilder och ett videoklipp angående 50-års jubiléet av Doctor Who vilket gjorde mig så upprymd att jag vill skratta och gråta och skrika och dö, (kanske inte dö men jag är väldigt väldigt exalterad i alla fall).
Jag har saknat det så mycket. Det är min favoritserie. Jag tror inte jag riktigt haft något sådant innan, inte vad gäller en serie i alla fall. Doctor Who är något jag kan fangirla lika mycket över som jag fangirlar över något av mina favoritband, en skådis, eller en riktigt bra film. Jag bara ååh <3.
För övrigt hämtade jag mina skor idag och de passade så jag blev glad. Jag har tänkt att jag ska måla dem, men jvi får se om det blir av, hm.
Nu ska jag gå och ge mina föräldrar varsin kram för att jag är så glad.
Jag ska försöka komma ihåg den här känslan till nästa gång jag är ledsen.
Jag har saknat det så mycket. Det är min favoritserie. Jag tror inte jag riktigt haft något sådant innan, inte vad gäller en serie i alla fall. Doctor Who är något jag kan fangirla lika mycket över som jag fangirlar över något av mina favoritband, en skådis, eller en riktigt bra film. Jag bara ååh <3.
För övrigt hämtade jag mina skor idag och de passade så jag blev glad. Jag har tänkt att jag ska måla dem, men jvi får se om det blir av, hm.
Nu ska jag gå och ge mina föräldrar varsin kram för att jag är så glad.
Jag ska försöka komma ihåg den här känslan till nästa gång jag är ledsen.
vad är det för dag nu igen
Jag är sjuk men det är okej för jag är det väldigt ofta - så jag är van.
Idag insåg jag att vi är halvvägs in i Oktober. Jag gillar Oktober, det är nog min favoritmånad - om jag måste välja.
Idag insåg jag att vi är halvvägs in i Oktober. Jag gillar Oktober, det är nog min favoritmånad - om jag måste välja.
Imorgon ska jag hämta mina skor som kom idag. Jag skulle hämtat dem idag, men då jag råkat låsa min mobil pga att jag tryckte in fel PIN för många gånger, så fick jag inte mailet angående deras ankomst förrän jag kommit hem. (Det där var en väldigt lång mening). Hoppas de inte är för små aah.
På fredag ska jag träffa Johanna. Jag vet inte vad vi ska göra men det blir nog mysigt.
Jag längtar till Halloween.
Nu ska jag titta på HIMYM.
På fredag ska jag träffa Johanna. Jag vet inte vad vi ska göra men det blir nog mysigt.
Jag längtar till Halloween.
Nu ska jag titta på HIMYM.
sam
Vi var på en högskola idag, vi fick vi lära oss lite om vad det innebär att läsa humaniora på högskolenivå.
Morgonen var lite seg men efter lunchen fick vi gå på olika föreläsningar om olika kurser, det var jätteintressant.
Man var tvungen att gå på minst två. Jag, Tove och Anna-Maria gick på tre. Vi gick på Arkeologi, Litteratur och Filosofi.
Jag spelade in både Litteratur- och Filosofiföreläsningen för att jag trodde att jag skulle tycka de var intressanta, och det var de så jag är glad att jag gjorde det.
Litteraturläraren verkade vara jättemysig. En tjej som satt framför mig på litteraturföreläsningen satt och skickade snapchats till någon, hon ritade en bajskorv och skrev "Diarré åt folket!", det fick mig att fnissa jättemycket tills hon tog en ny bild, denna gång på Litteraturläraren. Jag vet inte vad hon ritade på den men det gjorde mig ledsen, jag tyckte att det var respektlöst.
När vi åkte hem sen råkade vi ta ett SJ-snabbtåg istället för pendeln. Vi insåg vårt misstag så fort vi sprungit på men vi hann inte av förrän tåget börjat åka. Vi hade inga biljetter men eftersom att vi inte kunde kliva av fick vi gå och sätta oss ändå. Jag tyckte det var hysteriskt att vi råkat planka oss in på ett SJ-tåg och satt och skrattade för mig själv åt det medan Anna-Maria sov på min axel. Det var kul.
När vi var framme i TC gick jag och Tove till Rockzone där jag tänkte köpa ett par skor jag vill ha, vi hittade inte skorna så jag beställde dem online när jag kom hem. Jag råkade beställa storlek 36, hoppas att de passar med sockor i... eller att jag kan byta dem om de inte gör det.
På bussen hem träffade jag Tobbe och Zuhall.
Tobbe hade bestämt att han, Mathilda och Rasmus skulle äta middag i centrum och frågade om jag ville vara med. Jag sa att jag inte hade några pengar men att jag skulle tänka på det. Jag ska nog smsa och säga att jag kommer.
Sedan ska jag hem till Anna-Maria och fira Tove.
Ja :)
xx
Morgonen var lite seg men efter lunchen fick vi gå på olika föreläsningar om olika kurser, det var jätteintressant.
Man var tvungen att gå på minst två. Jag, Tove och Anna-Maria gick på tre. Vi gick på Arkeologi, Litteratur och Filosofi.
Jag spelade in både Litteratur- och Filosofiföreläsningen för att jag trodde att jag skulle tycka de var intressanta, och det var de så jag är glad att jag gjorde det.
Litteraturläraren verkade vara jättemysig. En tjej som satt framför mig på litteraturföreläsningen satt och skickade snapchats till någon, hon ritade en bajskorv och skrev "Diarré åt folket!", det fick mig att fnissa jättemycket tills hon tog en ny bild, denna gång på Litteraturläraren. Jag vet inte vad hon ritade på den men det gjorde mig ledsen, jag tyckte att det var respektlöst.
När vi åkte hem sen råkade vi ta ett SJ-snabbtåg istället för pendeln. Vi insåg vårt misstag så fort vi sprungit på men vi hann inte av förrän tåget börjat åka. Vi hade inga biljetter men eftersom att vi inte kunde kliva av fick vi gå och sätta oss ändå. Jag tyckte det var hysteriskt att vi råkat planka oss in på ett SJ-tåg och satt och skrattade för mig själv åt det medan Anna-Maria sov på min axel. Det var kul.
När vi var framme i TC gick jag och Tove till Rockzone där jag tänkte köpa ett par skor jag vill ha, vi hittade inte skorna så jag beställde dem online när jag kom hem. Jag råkade beställa storlek 36, hoppas att de passar med sockor i... eller att jag kan byta dem om de inte gör det.
På bussen hem träffade jag Tobbe och Zuhall.
Tobbe hade bestämt att han, Mathilda och Rasmus skulle äta middag i centrum och frågade om jag ville vara med. Jag sa att jag inte hade några pengar men att jag skulle tänka på det. Jag ska nog smsa och säga att jag kommer.
Sedan ska jag hem till Anna-Maria och fira Tove.
Ja :)
xx
infinite scrabble
Jag tror franskaprovet gick bra. Det kändes bra, i alla fall hyfsat bra.
Jag var hemma hos Johanna idag, jag är fortfarande sjuk men hon höll på med mitt hår och vi drack kaffe och lade pussel. Vi lyssnade på en låt jag upptäckte idag och hon läste första meningen i en dikt som hon tyckte var fin. Jag tyckte också att den var fin.
När jag var på väg till tunnelbanan så duggregnade det, det var inget obehagligt duggregn dock, inte sådant där som känns som tusen små myror som kryper under huden - det var mysigt duggregn, mjukt på något sätt.
Pappa är och hämtar mamma efter inspelningen. Jag kommer inte att kunna somna förrän de kommit hem, men det droppar fortfarande utomhus vilket skapar ett trevligt smattrande mot hustaket som jag tänkt ligga och lyssna på. Jag hoppas att jag sover bättre i natt än igår natt.
Idag var en bra dag.
Imorgon ska jag sova hos Anna-Maria för att fira Toves 18-års dag. Alla är så gamla, jag känner mig så liten.
Kram.
Jag var hemma hos Johanna idag, jag är fortfarande sjuk men hon höll på med mitt hår och vi drack kaffe och lade pussel. Vi lyssnade på en låt jag upptäckte idag och hon läste första meningen i en dikt som hon tyckte var fin. Jag tyckte också att den var fin.
När jag var på väg till tunnelbanan så duggregnade det, det var inget obehagligt duggregn dock, inte sådant där som känns som tusen små myror som kryper under huden - det var mysigt duggregn, mjukt på något sätt.
Pappa är och hämtar mamma efter inspelningen. Jag kommer inte att kunna somna förrän de kommit hem, men det droppar fortfarande utomhus vilket skapar ett trevligt smattrande mot hustaket som jag tänkt ligga och lyssna på. Jag hoppas att jag sover bättre i natt än igår natt.
Idag var en bra dag.
Imorgon ska jag sova hos Anna-Maria för att fira Toves 18-års dag. Alla är så gamla, jag känner mig så liten.
Kram.
Second breakfast
Sitter och äter flingor och fil då det när jag har kommit fram till skolan kommer att ha gått 6 timmar sedan min senaste måltid OCH *deep inhale*!matsalen kommer att vara stängd efter min första lektion.
Wow det där var typ den längsta meningen i världshistorien - good job dude.
Jag sitter och bloggar från mobilen nu, it's a fairly interesting experience.
Har inte så mycket mer att säga... Ska på Capoeira idag and will therefore be at Tove's.
(Holy carp jag måste sluta upp med svengelskan, geez...)
C U L8R
baibaibaibaiabaiabaiabai
far over the misty mountains cold
(herregud, jag spenderade typ en timme på att välja vilken utav två redigeringar (på nedersta bilden) som passade in bäst)
Anywho,
Dagen spenderades i sängen med en bok (fast inte riktigt en bok utan snarare ett häfte), på Mosaik (medelhavsrestaurangen i centrum) och till sist i Johannas soffa framför The Hobbit - An Unexpected Journey.
Anywho,
Dagen spenderades i sängen med en bok (fast inte riktigt en bok utan snarare ett häfte), på Mosaik (medelhavsrestaurangen i centrum) och till sist i Johannas soffa framför The Hobbit - An Unexpected Journey.
Annars har jag varit sådär allmänt djup som man är ibland.
Filosoferat om livet och allt det där.
Känner att jag inte har tid att göra det jag vill om dagarna. Längtar därför ganska så mycket till höstlovet. Åh vad det ska fotas, animeras, målas, redigeras, spelas gitarr och pysslas då. Åh vad jag längtar.
x
Fredagen den 13de
Från 30STM på Grönan - den 19de Juni 2013
(ursäkta crappy digitalkamera-kvalité)
(ursäkta crappy digitalkamera-kvalité)
Idag har jag varit änn mer oproduktiv än igår... oh well.
Var då hemma idag igen... känner mig fortfarande krasslig men jag orkar faktiskt inte vara sjuk något mer, det räcker nu.
Jag har återupptagit mitt Pottermorekonto SkyGoblet4512, och märkt att de ändrat hemsidan ganska rejält. Fyfan för det (I don't like change).
Har rensat ut min digitalkamera då jag äntligen bestämt mig för att filma (därav bilderna ovan... åh vilken underbar konsert det var).
Städade rummet (det ser dock nästan lika illa ut nu som innan jag städade... hm,) och klädde ut mig till hobbit.... eller ja, jag planerade vad jag kunde ha på mig om jag klädde ut mig till hobbit (vilket jag tänkt göra på halloween) (Tove ska vara Gollum).
Ursäkta alla paranteser... Jag missbrukar dem, jag vet.
Nu ska jag dricka lite O'boy och sedan sätta igång och filma heho.
See you,
baibaaibaibaibaibaibaibaii
~btw så är lotr soundtracket världens bästa bakgrundsmusik till när man sitter vid datorn/städar/whatever~