Idag var jag och min klass på inspelningen av säsongens näst sista Babel på litteraturkursen.

 

Jag har vetat om att vi skulle dit i ungefär en månad, och nördig som jag kan vara blev jag mycket exalterad - jag älskar Babel! Litteratur är intressant; författare är fantastiska varelser. Och nog var det fantastiskt... Jag blev totalt slagen av hur mycket mina förväntningar överträffades. 

 

Temat var Krim, och självklart var allas våran Henning Mankell den första gästen. Om än något långrandig tyckte jag att han framförde en och annan intressant poäng. 

 

Nästa gäst var den nigerianske författaren och förläggaren Helon Habila, som bland annat varit med och grundat African Writers Trust: "a non-profit entity which seeks to coordinate and bring together African writers in the Diaspora and writers on the continent to promote sharing of skills and other resources, and to foster knowledge and learning between the two groups.". Även han pratade självfallet om Krim och hur han vill främja genren på den afrikanska kontinenten. 

 

Margie Orford, Sydafrikas kriminallitteratursdrottning; min hjälte. Helt fantastisk var hon, när hon redogjorde för Sydafrikas våldsbrott som sociala strukturer med sina rötter i Apartheid-perioden; som en ond cirkel som aldrig tar slut utan aktivt tänkande. Orford greps, som student, år 1985 för att ha demonstrerat mot Apartheid-rörelsen och var tvungen att avsluta sina studier i fängelset. 

 

Utöver att vara människorättsaktivist och välgörare är hon författare med särskild förkärlek till kriminallitteratur. Orford använder kriminallitteraturen som ett forum för att väcka uppmärksamhet till de tragiska öden som drabbar det stora antalet våldsoffer i Sydafrika; hon menar att den sortens brott är så pass vanliga att det växt fram en slags likgiltighet gentemot dem bland den Sydafrikanska befolkningen. Orford vill ge en historia till statistiken, och påminna folk om att de som fallit offer lämnat ett stort tomrum hos sina anhöriga; ett tomrum som aldrig riktigt går att fylla. 

 

Något annat Margie Orford gör genom kriminallitteraturen är att uppmärksamma kvinnor och det strukturerade kvinnohat som föreligger de våldsamma mord som blir många kvinnors öden. Hon menar att kriminallitteraturen är en misogyn genre där kvinnan som offer används som ett medel för nöje; och att hon vill ändra på detta. I sin litteratur ger hon en röst till kvinnans roll samt de psykologiska aspekter som ligger bakom hennes tragiska öde. På så sätt ger Orford läsaren förståelse kring kvinnans roll som offer på grund av rådande strukturer (något som är ett verkligt problem) snarare än för att skapa en dynamisk och lättsåld (misogyn) nöjesberättelse. 

 

Hon sa så mycket mer, Margie Orford, och jag ska tvinga alla jag känner att se programmet hon var med i. Det är sällan man får uppleva en person som talar så pass mycket till en som Margie Orford gjorde till mig idag. Hon var helt fantastisk, min nya idol... Jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i en av hennes romaner.