Jag tror folk kan vara sura på mig, med all rätt i världen - för det var jag som gjorde fel. Sedan sprack min mobilskärm och fånig som jag är var det droppen för mig idag, jag började gråta. 

Det var inte så mycket på grund av att skärmen är sprucken... Utan snarare vetskapen av att den sprack. Att det hände, just nu, är något jag inte orkar orka med. Det är fånigt, jag vet... Men jag kan bara inte ta itu med det här just nu. Jag orkar inte att min pappa ska bli besviken över hur oansvarig jag är med mina saker (när jag egentligen bara råkar vara väldigt klumpig), samtidigt orkar jag inte hålla det från honom (jag orkar inte gömma min mobil och jagvetintevad, det känns ju skitfånigt). Jag orkar inte med att hela mitt månadsbidrag ska försvinna igen (på grund av skulder som jag nu faktiskt måste betala tillbaka då jag inte klarar av att vara skyldig folk längre, det känns så elakt. Plus att jag nu måste betala för denna helvetes skärm) men jag orkar heller inte be mina föräldrar punga ut pengar än en gång (då jag vet att dessa behövs till annat). 

Jag bara åh, varför

Varför är jag så dålig.